Arkiv

Monthly Archives: mars 2015

Från och till dyker frågan om varför inte elitklubbarnas B-lag/reservlag/utvecklingslag etc. (kärt barn har ju många namn) i herrfotbollen får spela i det vanliga seriesystemet, t.ex. i division 1 eller 2. För 14 år sedan var det en så brännande fråga att elitklubbsledare lämnade en konferens om saken i förtid i vredesmod över att förslaget inte gick igenom. Men det var då och sedan dess har mycket vatten flutit under de flesta broar. Frågan dyker emellertid fortfarande upp då och då, men nu har den arbetsgrupp som ser över seriesystemet på herrsidan sagt att frågan inte är aktuell och att den därför ska avföras.

För att förenkla i det följande använder jag i fortsättningen andralag som beteckning på det som vi tidigare kallade B-lag eller reservlag och som idag på många håll kallas U-lag. Diskussionen som jag för är naturligtvis även tillämpbar på damfotbollens seriesystem, även om förutsättningarna där kan skilja sig en del från herrfotbollen. Men mer om detta längre fram.

Först måste vi definiera vad vi menar med rak seriepyramid. När vi har talat om detta har vi hela tiden utgått från att det handlar om att en klubb ska kunna ha sitt andralag i representationslagsseriesystemet och att detta andralag ska kunna använda spelare nr 12 och neråt från den totala spelartruppen. Det är så det fungerar i distriktsserier och det var så det fungerade när vi hade farmarklubbar i damseriepyramiden. Ett dylikt system i herrseriepyramiden skulle innebära att elitklubben med ett andralag i div. 1 eller 2 skulle vilja styra andralagets matcher till speciella dagar för att kunna använda bänkspelarna från A-laget. Det skulle i sin tur innebära både olösliga konflikter med andra föreningar, oerhörda svårigheter att lägga ett spelprogram och att elitklubben skulle ha ett andralag av mycket ojämn kvalitet. Ibland skulle alla A-lagets bänkspelare kunna delta och ibland skulle ingen spelare kunna delta. Detta skulle innebära en klar sportslig orättvisa. Således är ett rakt seriesystem med elitklubbarnas andralag som får disponera alla spelare som inte är startspelare i A-laget en omöjlighet.

Ett annat sätt att definiera andralag är det som finns i stora fotbollsländer som Spanien, Tyskland m.fl. Där består andralaget av spelare nr 25-45, alltså en helt annan spelartrupp där uppflyttning till förstalaget kan ske, men där nedflyttning endast kan ske efter speciella regler. Mot ett sådant system i svensk fotboll talar följande faktorer:

• Elitklubben måste ha två hela professionella trupper med sammanlagt upp mot 40-45 spelare.
• Den enskilda föreningen kan ena året ha möjlighet att ha två stora trupper men det följande året ger ekonomin inte utrymme för en fortsättning.
• Den enskilda förening som ena året inte har kunnat ha ett andralag, men som kan ha det året därpå kan inte placeras in i seriesystemet efter hur det ser ut det aktuella året.
• En serieindelning i t.ex. division 2 med sex serier i landet skulle ge en kraftig geografisk snedfördelning av lag. I vissa serier skulle man riskera att mer än hälften av lagen är andralag
som inte kan avancera i seriesystemet.

Rak seriepyramid förekommer i en majoritet av Sveriges 24 fotbollsdistrikt. Då handlar det om att föreningars andralag spelar i distriktsserierna av det skälet att det är svårt att få ihop geografiskt vettiga serier för bara representationslag eller att det inte går att skapa meningsfulla speciella andralagsserier (reservlagsserier). Det är oftast mindre distrikt som har rak seriepyramid just av dessa skäl.

Men ju närmare de högre serierna man kommer blir frågan om andralag i seriesystemet allt känsligare. I flera distrikt har debatten under de senaste åren varit livlig med många argument för och emot. Det har då huvudsakligen gällt damsidan, där Västergötlands FF:s föreningar införde möjligheten till att ha andralag för division 1-föreningar på hösten 2013 för att sedan ta bort den igen 2014. Argumenten från motståndarna handlar främst om den sportsliga rättvisan. Senast i lördags på Västergötlands FF:s årsmöte väcktes frågan från ett par elitklubbar på damsidan. Man menade, kanske med all rätt, att matchningen av de spelare som inte platsar i A-truppen blir oerhört lidande och i hög grad bidrar till att spelare slutar. Denna aspekt ska då vägas mot det som andra klubbar framför och som nämns ovan, nämligen att det inte blir sportslig rättvisa i en serie, där en förenings andralag ibland spelar med spelare som just har spelat i en högre serie och ibland spelar med yngre spelare från flicklaget när andralagets match sammanfaller med förstalagets.

Kan det då finnas en lösning på detta problem, en lösning som alla klubbar kan acceptera? Jag menar att en lösning kan vara att man låser en A-trupp med 18-20 spelare som inte kan gå ner i andralaget utan en viss karenstid (ett antal matcher), men att spelarna i andralaget kan gå upp i A-laget utan karens. Detta är den modell som i lite olika skepnader finns i andra stora fotbollsländer (ja, Sverige är också ett stort fotbollsland). Av ovan anförda skäl tror jag absolut inte på modellen i herrseriesystemet, men kanske det kan vara en lösning för damfotbollen där problemet med andralagets spelares matchning är mer brännande. Det skulle i så fall inte gälla de högsta serierna av det skälet att andralag idag inte kan spela högre än i division 2 (gäller i Svealand och Norrland) eller i division 3 (kommer att gälla i Götaland från 2017).