Archive

Monthly Archives: september 2013

Det gångna veckoslutet har varit intensivt om man ser det ur västgötskt fotbollsperspektiv och framför allt ur mitt VFF-styrelseperspektiv. Det började i fredags med att VFF:s förtroendevalda i styrelse och kommittéer samlades för att starta implementeringen av SvFF:s i våras antagna Mål- och Strategidokument. Detta skedde i form av en workshop, ledd av SvFF:s processledare Seppo Vaihela. Det innebar att vi alla som är förtroendevalda i VFF och som ska fatta beslut om fotbollsverksamheten för klubbarna i Västergötland fick ta ställning till viktiga frågeställningar kring fotbollens värdegrund och kring vad vi egentligen vill med fotbollen i Västergötland, vilket konkret mynnade ut i målformuleringar och verksamhetsmål.

Diskussionerna från fredagen följdes upp på lördagen då vi fokuserade på tre områden inom västgötafotbollen (och i svensk fotboll som helhet) där vi upplever problem på olika sätt. Områdena var barn- och ungdomsfotbollen, rekrytering av domare och domarnas arbetsmiljö samt det som vi brukar kalla föreningsutveckling, dvs. fotbollsföreningarnas inre styrka i form av verksamhetsidé, organisation, rekrytering av ledare och funktionärer osv. Vi kunde konstatera vad gäller det senare att det finns många föreningar i Västergötland som saknar en fungerande styrelse och framför allt en valberedning som kan förse föreningen med nya styrelseledamöter.

Beträffande domarproblematiken kunde vi konstatera att två av tre domare som startar sin utbildning har slutat efter ett år, något som gäller i hela landet, möjligen med undantag av storstadsområdena. Orsakerna till att domare slutar torde till viss eller stor del bero på att en ny domare möter en miljö som är full av fördomar mot domarjobbet och i den miljön inte får stöd av någon. I VFF avser vi därför att på något sätt stärka nybörjardomaren i rollen som domare.

Slutligen vad gäller barn- och ungdomsfotbollen var alla förtroendevalda i VFF överens om att vi ska fortsätta med det s.k. divisionsspelet, dvs. det icke åldersbundna seriespelet för barn och ungdom. Det kommer då och då synpunkter från ledare och föreningar på divisionsspelet. Det handlar då mestadels om att en förening har missbrukat rekommendationerna om vissa åldrar och haft spelare som varit mycket äldre än det egna lagets spelare. Det är vår bestämda uppfattning att det är de enskilda ledarnas ansvar att se till så att divisionsspelet intentioner och rekommendationer följs.

I ämnet barn- och ungdomsfotboll diskuterade vi också hur vi i fortsättningen vill att barnfotbollen spelas. Under året har våra kommittéer och vårt kansli diskuterat organisationen av barnfotbollen utifrån hur många spelare man ska vara på planen under match. Denna diskussion har nu mynnat ut i en beskrivning om hur 6-7-åringar börjar med 5-mannaspel för att sedan övergå till 7-manna när man fyller tio år. Därefter sätter vi nu tydligare på pränt att 13 år innebär 9-mannaspel som en övergång till 14-åringarnas 11-manna. Det framtagna dokumentet, som kommer att publiceras på vårt representantskapsmöte, innehåller också text om förhållningssätt som ledare och fotbollens grundläggande värderingar.

Diskussionerna på fredagen och lördagen runt fotbollens värdegrund fick en fortsättning på söndagen. I samband med matchen Elfsborg-Helsingborg var c:a 200 ungdomsledare samlade för ett seminarium under mottot ”Västgötafotbollen – för alla överallt”. Seminariet innehöll två miniföreläsningar om värderingar och om arbetet mot rasism i fotbollen. Det budskap som deltagarna fick med sig hem var att alla ledare måste vara budbärare av fotbollens värderingar och föra ut dem till barn och ungdomar.

Tyvärr fick seminariedeltagarna en tydlig illustration under den efterföljande matchen på att inte alla inom fotbollen följer våra värderingar. Ett stort antal maskerade personer på Helsingborgs läktare (jag vägrar att kalla dem supportrar) ägnade sig under en stor det av matchen att tända eldar och därmed orsaka eldsvådor (ordet eldsvåda betyder ’eld som kan förorsaka skada’) bland sina medåskådare. Särskilt besvärande blev det i början av andra halvlek då eldandet åtföljdes av en otäck rök som lade sig över stora delar av Borås Arena. Domaren tvingades avbryta matchen i c:a 10 minuter tills röken hade blåst bort. När matchen återupptogs hade röken knappt skingrats runt Stuhr Ellegaards mål innan Helsingborg slog in kvitteringsmålet. Jag påstår inte att spelavbrottet och röken bidrog till baklängesmålet för Elfsborg. Det är inte det jag vänder mig mot utan jag vänder mig mot att ett par Helsingborgsspelare efter målet sprang fram till den publik som just hade orsakat eldsvådor och rök och lät sig hyllas. Även efter matchen var flera Helsingborgsspelare framme och tackade de s.k. supportrarna. Ett sådant beteende bidrar naturligtvis till att det är oerhört svårt att komma till rätta med människors benägenhet och lust att ställa till eldsvådor på fotbollsläktarna.

 

 

I dag blir det några spridda notiser från olika områden. Jag börjar med ishockey (!).

I förra bloggen skrev jag om barnbarnet Noels Camp Milan i början av sommaren som kostade tio gånger så mycket som Landslagets fotbollsskola. Noel avslutade sommarlovet med en annan camp, men nu var det ishockey och priset låg gott och väl i Camp Milan-klass. I campveckans verksamhet ingick att se en träningsmatch med Frölunda ingående i något som hade blåsts upp till någonting med Trophy. Men det viktigaste inslaget för många av de deltagande barnen var att Stanley Cup-pokalen fanns på plats till allmänt beskådande och omgiven av säkerhetsvakter. De riktigt ihärdiga fick köa för att komma fram och röra vid pokalen och en av Noels kompisar missade hela andra perioden bara för att få röra vid pokalen. Man kan ju fråga sig vilka fel vi gör i fotbollen som inte kan få samma hausse kring Lennart Johanssons pokal eller Susanne Erlandssons pokal (Svenska Cupen damer). Vad är det egentligen för krafter bakom som gör att svenskar (inte bara barn utan också riksmedia) faller pladask för att segerpokalen i en tävling i USA får så stort utrymme? Vad är det för magiska krafter som ligger bakom?

Alltnog, Noel genomförde campen utan att vidröra pokalen. Dagen efter campens slut startade höstsäsongen i fotboll! Ett faktum som vi i fotbollen måste tänka över. Varför låter vi barn i vår fotboll hålla upp med fotbollen lika länge som de har sommarlov? Och varför kan vi inte konkurrera om intresset när ishockey och andra ”vintersporter” går in och tar över barnens intresse? Men mer om detta i tidigare bloggar.

Utbudet av fotboll på TV är större än någonsin tidigare. Vi kan, om vi har de rätta kanalerna, se fotboll praktiskt taget dygnet runt i varje fall på helgerna. Naturligtvis är detta bra för det allmänna fotbollsintresset även om det kan inverka menligt på människors vilja och lust att gå att se en livematch. På ungas och barns fotbollsintresseinriktning inverkar det absolut, vilket jag tidigare har behandlat här i min blogg.

Till de allra flesta TV-sända matcher hör en kommentator och en s.k. expert. Jag skriver s.k. expert för det blir mer och mer så med flertalet av de personer som är inkallade eller fast anställda som experter. De blir åsiktsmaskiner som spottar ut sig åsikter om matcherna i en aldrig sinande ström. De kan alltid avgöra direkt om en offsideavblåsning är korrekt eller om en straff är riktigt dömd. Det går väl an så länge som de bara håller sig till själva matchen och inte ger sig in på att bedöma domarnas insatser. Men ibland kommer de in på annat som de inte har en aning om. Det kan gälla avstängning av spelare eller en bestämmelse i våra tävlingsregler. Allra värst blir det när den s.k. experten anlitas för att kommentera händelser utanför matcherna eller beslut av något av förbundets organ. Det kan gälla längden på en bestraffning eller vad som ska hända om det har kastats in bengaler t.ex. Om detta och om vad bestämmelserna säger har experten inte en aning men ska ändå uttala sig. Sammanfattningsvis: Tro inte på vad TV:s eller radions experter säger. De vet egentligen inte mer än vad vem som helst vet om fotboll.

Nu kanske jag är inne på stopptid (!) i min text men jag måste också kommentera ordet stopptid som är ett ord som inte existerar i fotbollens terminologi utan det finns bara i kommentatorers och experters terminologi. Den tid som domaren lägger till på grund av avbrott för skador och byten är tilläggstid. På engelska heter den additional time eller extra time. Något annat finns inte. Och vad är det förresten som ska stoppas under stopptiden?