Arkiv

Monthly Archives: mars 2013

Tävlingssäsongen i svensk fotboll är i full gång. Svenska Cupen i ett nytt format har avverkat två omgångar i det gruppspel som är den stora nyheten i cupen. Flera matcher har lockat publik i nivå med en normal Superettapublik och matchen Örgryte-AIK i söndags sågs av fler TV-tittare än vad Zlatans PSG-match lockade. Svenska Cupen har ändrat format flera gånger under de senaste 15 åren och under minst lika lång tid har griniga journalister ifrågasatt cupen. Så har skett även i år, men huvuddelen av mediakåren har ändå intagit en försiktigt positiv inställning till förändringen.

I kritiken mot cupen har det genomngående temat vartit att svensk fotboll måste titta på hur bra det fungerar i Norge, England och flera andra länder. Inför årets gruppspel skrev en DN-journalist att Svenska Cupen var Europas mest bortglömda fotbollstävling. Det påståendet visar endast på okunskap. Det är riktigt att i stora fotbollsländer som England, Tyskland, Spanien och Italien lockar cupen en stor publik, dock inte i nivå med ligaspelet, men i många mindre länder är cupspelet sorgligt undanskuffat i garderoben. I Norge som ofta förs fram som ett föredöme vad gäller cupen är det helt riktigt att finalen på Ullevål är fotbollssäsongens höjdpunkt och avslutning med en fullsatt arena. Men de tidigare omgångarna är inga publika succéer i Norge. Faktum är att Norges FF för ett par år sedan ville veta hur vi i Sverige bar oss åt för att locka publik till cupmatcherna. Ett annat faktum är att bara någon enstaka cupfinal i Sverige under 2000-talet har lockat färre än 8000 åskådare, vilket är en bra allsvensk publiksiffra.

En annan kritik som framfördes i DN av samme journalist vid samma tillfälle var att det nya upplägget försvårar för det ”lilla” laget att ta sig ända fram till kvartsfinal och att antalet matcher av typen David mot Goliat minskar med det nya upplägget. Även här var DN-medarbetaren ute och cyklade. Faktum är att 32 lag från lägre divisioner fick möta ett elitlag på sin hemmaarena i augusti månad. I det tidigare cupupplägget fanns det inte så många matcher av detta slag. Möjligheten att ta sig ända fram till kvartsfinal har inte heller försämrats utan snarare förbättrats. Det kan räcka med att vinna två av tre matcher mot elitlag. Tidigare måste den lilla klubben vinna minst tre matcher mot elitlag för att nå kvartsfinal. Noteras kan att två lag från division 1 (Sirius och Frej) nu har möjlighet att ta sig till kvarten och att fjolårets division 1-lag Örgryte till och med har mycket stora möjligheter att göra detta.

Nog om kritiken från DN. Men det finns en annan sak som möjligen kan sänka värdet på cupen. Det är det faktum att två matcher som har stor betydelse för gruppsegern avgörs redan nu mitt i veckan. En elitklubbstränare vars lag är beroende av resultatet i en av dessa veckomatcher har redan ställt frågan i media om hur SvFF har tänkt när man lägger ut två matcher i veckan före den fastställda cuphelgen. Svaret på frågan är enkelt: Det finns vissa klubbar på elitnivå som inte har tagit till sig budskapet om de fasta speldagarna utan i stället hade man bokat träningsläger den aktuella helgen och i ett fall dessutom inte brytt sig om att boka upp en arena trots att man redan i november visste att man skulle spela cupmatch den aktuella helgen. Nonchalant så det förslår men SvFF är helt utan skuld till den uppkomna situationen. Naturligtvis är det inte alls bra för cupens status när de fastställda speldagrna hanteras på ett så amatörmässigt sätt av klubbar på elitnivå.

Alltnog, på lördag-söndag avgörs gruppspelet. Det spelas ett stort antal matcher som är direkt avgörande för vilket lag som blir gruppsegrare och därmed går vidare till kvartsfinal. Kanske den publiktillströmning som blir följden när det bjuds på spännande avgöranden för alltid kan ta bort stämpeln som Svenska Cupen oförtjänt har fått på sig som den bortglömda turneringen.

Annonser

Årets första månader är i de flesta föreningar och förbund årmötestider. Den demokratiska ordningen i fotbollsrörelsen bör fungera i årsmötestidsordningen förening, distriktsförbund och Svenska Fotbollförbundet. Det gör den också mestadels, men det finns föreningar som lägger sitt årsmöte efter distriktsförbundets årsmöte, vilket innebär att den demokratiska processen inte fungerar på rätt sätt. På föreningens årsmöte är en av de viktigaste punkterna att välja den eller dem som ska företräda föreningen på distriktsårsmötet. Tyvärr är det ju så att långt ifrån alla föreningar väljer ett ombud till distriktsförbundets årsmöte och än färre föreningar låter sig representeras på årsmötet. När Västergötlands FF i lördags höll årsmöte var 69 föreningar av 268 på plats. Det innebär ett kraftigt demokratiskt underskott. Endast något mer än en fjärdedel av föreningarna utnyttjar således möjligheten att påverka verksamhet och ekonomi i föreningen. Nu är inte Västergötland på långa vägar sämst i klassen på demokratiområdet. Vid jämförelse med andra stora fotbollsdistrikt så har Västergötland ändå ett högt deltagarantal på årsmötet så vi ska väl egentligen inte klaga så mycket.

Nästa steg i den demokratiska processen i svensk fotboll tas om knappt tre veckor i Stocklholm då SvFF genomför sitt årsmöte. Då ska det bl.a. beslutas om den vision och den strategi som svensk fotboll har jobbat fram under det gångna året. Förbundsordförande Karl-Erik Nilsson presenterade förslaget vid VFF:s årsmöte i lördags. Ett genomgående inslag i förslaget är betydelsen av att topp och bredd hör samman och är kommunicerande kärl. En annan ur breddperspektiv viktig sak är att det tidigare mottot om en förening i varje by och fotboll för alla finns kvar om än i något omstöpt form.

Ur det ovan nämnda perspektivet att SvFF:s årsmöte är det tredje steget i den demokratiska processen så är det något märkligt att en av klubbarna på elitnivå i svensk fotboll har sitt årsmöte efter SvFF:s årsmöte. Ett annat märkligt inslag i en demokratisk föreningsprocess är det som pågått i en av Sveriges mest välkända föreningar med säte i Göteborg. Jag har inget varken med saken eller föreningen att göra, men jag vill ändå kommentera det märkliga faktum att styrelseledamöter i föreningen, understödda av den stora tidningsdraken i Göteborg, går ut offentligt med synpunkter på valberedningens arbete. För mig och för svensk traditionell föreningsdemokrati är regel 1A att en styrelse aldrig får lägga sig i medlemmarnas, dvs. valberedningens, arbete med att ta fram kandidater till styrelseposter. Det är helt och hållet medlemmarnas sak. Ett förenings- eller förbundsårsmöte består av fyra huvuddelar enligt följande: 1. Medlemmarna granskar styrelsens skötsel av föreningen. 2. Efter granskningen väljer medlemmarna de personer som ska företräda medlemmarna i styrelsen. 3. Medlemmarna beslutar vad man vill arbeta med under det kommande verksamhetsåret och vad det får kosta. 4. Medlemmarna väljer de personer som ska företräda föreningen i den demokratiska processen och i valberedningen. Styrelsens ledamöter får aldrig lägga sig i eller påverka medlemmarnas ställningstaganden i dessa fyra frågor.

Det jag skriver ovan kan låta lite pekpinnemässigt, men jag blir allvarligt oroad över bristen på kunskap om föreningsdemokrati och den demokratiska process som utgör grunden för svensk folkrörelse inklusive idrottsrörelsen.