Efter ett mycket långt uppehåll är jag nu tillbaka med min fotbollsblogg. Andra uppgifter i och utanför fotbollen har upptagit min tid men nu ska det bli ordning och reda igen i bloggandet. Idag handlar det om lite olika reflektioner som jag gjort över fotbollens förunderliga värld.
Det allt överskuggande i fotbollen under våren och sommaren var naturligtvis VM i Brasilien. Vi kan nog vara överens om att årets VM bjöds på bra fotboll och fotbollen som attraktionskraft måste ha höjts i världen. Negativa inslag i VM-matcherna var enligt mitt förmenande den höga andel av riktade sparkar eller som vi sa förr stämplingar mot motståndares ben och fötter. När sedan domarna tydligen hade fått instruktioner om sparsamhet med gula och röda kort blev resultatet att mängder av unga fotbollsspelare världen över fått klart för sig att det är OK att rikta sparkar mot motståndarna.
Och därmed över till en annan stor fotbollsupplevelse under sommaren, nämligen Gothia Cup. Sedan många år har jag förmånen att få medverka vid denna stora fotbollsmanifestation. Mitt uppdrag är att bl.a. vara ordförande i tävlingsjuryn. Från årets turnering har jag två reflektioner från juryns arbete. Den första handlar om de ovan nämnda sparkarna mot motståndare. Varje år har Gothia Cup omkring 300 bestraffningsärenden efter grova utvisningar. I år har jag en känsla av att över 80 % av ärendena var relaterade till sparkar eller andra våldsamhetsyttringar mot motståndare. Det är en siffra som är betydligt högre än tidigare år. Det kanske är långsökt men frågan är om inte VM kan ha påverkat unga spelare i en negativ riktning i just detta avseende.
Ett positivt inslag i juryns arbete i årets Gothia Cup var däremot att antalet ledare som bestraffades, dvs. stängdes av och om det var allvarliga händelser kallades till samtal med juryn, var betydligt lägre än tidigare år. Juryn hade egentligen bara ett enda ärende av allvarligt slag där en ledare blev bestraffad. Normalt ligger antalet på uppåt tio sådana ärenden. Man kan bara hoppas att detta inte var en tillfällighet utan att ett bättre beteende från ledares sida sprider sig till all fotboll i landet. Inte minst i Västergötland har det funnits fall under vårsäsongen där ledare har betett sig på ett sätt som inte är acceptabelt.
Därmed är vi inne på den ”vanliga” fotbollen i Västergötland och i landet i övrigt. En av säkert tusentals fotbollsmatcher som spelades under den gångna helgen var matchen mellan IK Frisco och Skepplanda BTK i division 2 södra Västergötland. Matchen slutade 1-1, vilket innebar årets första poängförlust för de suveräna serieledarna från Skepplanda. Men det var inte detta faktum som var det unika med matchen. Den var egentligen bara en av väldigt många fotbollsmatcher överallt i Sverige. Men det unika var att det var Sveriges två äldsta damlag som möttes. IK Frisco och Skepplanda BTK startade damfotboll i augusti 1968 och har alltsedan dess i obruten följd haft representationslag för damer. Med detta är dessa två klubbar unika i Sverige. I en tid när vi tappar utövare och lag i fotbollen så är detta goda exempel på att man med idoga ledare, en jämställd förening, bra tränare och även i övrigt goda förhållanden kan behålla tjejer (och killar också för den delen) i fotbollsspel. Vad gäller Skepplanda måste jag förresten nämna att det finns kontinuitet. Klubbens flicklag nådde i går finalen i flick-DM i Västergötland. Vid seger där blir det SM-spel! (Ja, jag vet, det är min moderklubb men jag måste ändå nämna det här.)
Slutligen ett par språkliga noteringar (språk är mitt andra verksamhetsområde vid sidan om fotbollen): Har läsaren märkt att när elitklubbarna jagar nya spelare handlar det ofta om att hitta spelare som kan göra poäng? Räcker det inte längre att säga göra mål eller är det poäng för att man inbegriper de från ishockeyn tagna assisterna? Vidare så är det väldigt svårt att göra poäng om motståndarna parkerar bussen, dvs. spelar ett tätt defensivt försvarsspel. Att parkera bussen ingår ju ofta numera i det som tränarna kallar matchplan, men som förr kallades taktik eller spelsystem.
Ordförandens tankar 