Archive

Monthly Archives: april 2014

En fruktansvärt tragisk händelse lade sordin över den allsvenska premiären. Detta faktum har stötts och blötts under veckan som snart har gått. Mängder av s.k. experter, politiker, supportrar, fotbollsfolk i allmänhet och många andra grupper i samhället har uttalat sig och tyckt till om vad som ska göras. I vanlig ordning får förbundet, en för många mycket svårdefinierbar och diffus gruppering av människor, skulden från vissa håll för att ”man har inte gjort tillräckligt mycket för att förhindra” eller för att ”man inte har tagit i med hårdhandskarna” mot våldet. Om inte förbundet får skulden, läggs den på klubbarna och i vanlig ordning inser inte skuldbeläggarna att klubbarna och förbundet är samma sak, dvs. att förbundet är ett förbund som klubbarna har gått samman i. Något annat kan ju aldrig förbundet vara.

 

Vem bär då skulden till händelser av det slag som utspelades i Helsingborg? Ingen annan än den enskilde individen bär ansvar för att man misshandlar en annan människa. Ingen annan än den enskilde individen bär ansvar för att man tänder eldar på en inhägnad arena. Ingen annan än den enskilde individen bär ansvar för att restauranger vandaliseras ute på stan eller för att inventarier på en idrottsanläggning slås sönder. Och ingen annan än individen bär ansvar för att man kränker och hotar andra människor med diskriminerande banderoller eller gör påhopp på människor på olika sociala medier (ironiskt nog betyder social samhörande, vilket absolut inte märks på de sociala mediernas kränkningsinlägg).

 

Alla dessa nämnda företeelser och händelser för vilka individen bär ansvar är exempel på människans dårskap. En maximal grad av dårskap är naturligtvis att slå ihjäl en annan människa, men det är också dårskap att resa 50-60 mil med huvudsakligt mål att ställa till bråk i den stad man besöker och att dricka sig berusad så att man inte kan kontrollera sina handlingar. I Helsingborg har man åtskilliga exempel på vad horden av s.k. Djurgårdsupportrar företog sig under två dygn i staden. Flera av dessa exempel tyder på kvalificerat dårskap.

 

Det var däremot inte dårskap att 30000 människor på Friends Arena i måndags förenade sig i en hyllning till den bortgångne Djurgårdssupportern, men det var kvalificerat dårskap att efter den tysta minuten och hyllningen till den bortgångne tända eldar, kasta in föremål mot domare och spelare, uttrycka hatramsor (även om man för dagen (?) hade dragit in försäljningen av t-shirtar med hattext), göra planintrång m.m.

 

Många människor har uttalat sig om händelserna i Helsingborg och de påföljande händelserna på Friends Arena. Flera har också uttalat sig med olika mått av klokskap. En som i SvT:s morgonsoffa uttalade sig med hög grad av klokskap var Helsingborgs sportchef Jesper Jansson. Han sa att vi alla i och utanför fotbollen måste börja i det stora perspektivet både inne på arenan och utanför densamma. På den vanliga sittplatsläktaren sitter det mängder av människor som vräker ur sig otidigheter mot domare. Till och med på VIP-läktare kan det sitta personer som inte har vett att hålla käft. Kultur- och utbildningsministerns make är Djurgårdssupporter och i egenskap av ministermake har han en VIP-plats, från vilken han tydligen tror att han har rätt att uttrycka missaktning mot domare och Djurgårdens motspelare. Det var detta som Jesper Jansson menade, dvs. att vi alla var vi än sitter eller befinner oss på en fotbollsarena har ett ansvar för hur vi beter oss och vad vi säger och skriker. Innan jag lämnar Jesper Jansson och hans kloka uttalande vill jag gärna framföra att även Bosse Andersson i Djurgården uttalade sig på ett klokt sätt både omedelbart efter den tragiska händelsen och i morgonssoffan tillsammans med Jesper Jansson.

 

Från olika håll har det under veckan talats om hårdare tag, utestängning av bortasupporters, maskeringsförbud osv. Låt mig då bara påpeka att vi i SvFF:s tävlingsbestämmelser sedan flera år tillbaka har en bestämmelse som förbjuder maskerade personer att gå in på en arena. Skrivningen om detta förtydligades så sent som inför årets säsong. Vi har också en bestämmelse om att kränkande banderoller och ramsor är förbjudna och ska bestraffas. För ett par år sedan blev bestämmelserna om de kränkande ramsorna och banderollerna aktuella. Då fanns det många ledande klubbföreträdare som menade att vi inte kunde förbjuda dylika ramsor för att de var en del av fotbollens kultur. Ett sådant synsätt uppmuntrar naturligtvis supportrarna att fortsätta med de kränkande yttringarna. När andra klubb- och förbundsföreträdare framförde att vi skulle stå upp för de bestämmelser som vi gemensamt hade beslutat om (även efterföljandet av andra beslut fanns med i supportrarnas ställningstagande) formulerade något ljushuvud i supporterleden den enfaldiga kortramsan ”SvFF fotbollsmördare”, en ramsa som hela supporterunionen ställde sig bakom och som skanderades eller banderollåskådliggjordes på de allsvenska läktarna under ett helt år. Ett verkligt lågvattenmärke i det som supportrarna vill kalla supporterkultur.

 

Vad beträffar supporterkultur kan jag inte förstå hur det kan kallas kultur att hata andra människor och att skrika ut detta hat. Jag förstår inte heller förstå att det kan kallas kultur att tända eldar i en folksamling med risk för omfattande skador på liv och lem. Och jag kan inte förstå hur det kan vara kultur att attackera andra människor fysiskt utanför en fotbollsarena eller psykiskt på ett gemenskapsskapande digitalt medium. Kultur betyder odling eller att låta frön gro, få liv och växa. Att då kalla destruktiva och nedbrytande handlingar för kultur blir helt absurt.

 

Till sist idag ett exempel på klokskap i ett helt annat sammanhang:

 

På den allsvenska upptaktsträffen ställdes frågan till elittränarna om Sverige borde gå över till spel höst – vår i stället för vår – höst. C:a 40 % av tränarna tyckte att man skulle göra så. Omedelbart stämde vissa s.k. experter och journalister in i detta och tyckte att det var en bra idé trots att en av de tillfrågade allsvenska tränarna hade svårt att finna argunment för vad som skulle bli bättre i svensk fotboll. Även från visst SEF-håll framfördes tanken om höst – vår och det framfördes att det fanns ett antal tunga argument för saken. Ett av dessa argument skulle vara transferfönstrets längd.

 

Som nämnts stämde flera i mediakåren in i lovsången till höst – vår, men ganska ung kvinnlig fotbollsreporter i Göteborg såg att kejsaren var naken när det gällde spel höst – vår och detta visade hon i en klok krönika i Göteborgs-Posten i söndags. Du som är läsare här sök gärna den artikeln och läs den. Den innehåller ett stort mått av klokskap om än i ett helt annat sammanhang än tragedin i den allsvenska premiären.