Om värderingar, mål, barns fotboll samt eld och våda

Det gångna veckoslutet har varit intensivt om man ser det ur västgötskt fotbollsperspektiv och framför allt ur mitt VFF-styrelseperspektiv. Det började i fredags med att VFF:s förtroendevalda i styrelse och kommittéer samlades för att starta implementeringen av SvFF:s i våras antagna Mål- och Strategidokument. Detta skedde i form av en workshop, ledd av SvFF:s processledare Seppo Vaihela. Det innebar att vi alla som är förtroendevalda i VFF och som ska fatta beslut om fotbollsverksamheten för klubbarna i Västergötland fick ta ställning till viktiga frågeställningar kring fotbollens värdegrund och kring vad vi egentligen vill med fotbollen i Västergötland, vilket konkret mynnade ut i målformuleringar och verksamhetsmål.

Diskussionerna från fredagen följdes upp på lördagen då vi fokuserade på tre områden inom västgötafotbollen (och i svensk fotboll som helhet) där vi upplever problem på olika sätt. Områdena var barn- och ungdomsfotbollen, rekrytering av domare och domarnas arbetsmiljö samt det som vi brukar kalla föreningsutveckling, dvs. fotbollsföreningarnas inre styrka i form av verksamhetsidé, organisation, rekrytering av ledare och funktionärer osv. Vi kunde konstatera vad gäller det senare att det finns många föreningar i Västergötland som saknar en fungerande styrelse och framför allt en valberedning som kan förse föreningen med nya styrelseledamöter.

Beträffande domarproblematiken kunde vi konstatera att två av tre domare som startar sin utbildning har slutat efter ett år, något som gäller i hela landet, möjligen med undantag av storstadsområdena. Orsakerna till att domare slutar torde till viss eller stor del bero på att en ny domare möter en miljö som är full av fördomar mot domarjobbet och i den miljön inte får stöd av någon. I VFF avser vi därför att på något sätt stärka nybörjardomaren i rollen som domare.

Slutligen vad gäller barn- och ungdomsfotbollen var alla förtroendevalda i VFF överens om att vi ska fortsätta med det s.k. divisionsspelet, dvs. det icke åldersbundna seriespelet för barn och ungdom. Det kommer då och då synpunkter från ledare och föreningar på divisionsspelet. Det handlar då mestadels om att en förening har missbrukat rekommendationerna om vissa åldrar och haft spelare som varit mycket äldre än det egna lagets spelare. Det är vår bestämda uppfattning att det är de enskilda ledarnas ansvar att se till så att divisionsspelet intentioner och rekommendationer följs.

I ämnet barn- och ungdomsfotboll diskuterade vi också hur vi i fortsättningen vill att barnfotbollen spelas. Under året har våra kommittéer och vårt kansli diskuterat organisationen av barnfotbollen utifrån hur många spelare man ska vara på planen under match. Denna diskussion har nu mynnat ut i en beskrivning om hur 6-7-åringar börjar med 5-mannaspel för att sedan övergå till 7-manna när man fyller tio år. Därefter sätter vi nu tydligare på pränt att 13 år innebär 9-mannaspel som en övergång till 14-åringarnas 11-manna. Det framtagna dokumentet, som kommer att publiceras på vårt representantskapsmöte, innehåller också text om förhållningssätt som ledare och fotbollens grundläggande värderingar.

Diskussionerna på fredagen och lördagen runt fotbollens värdegrund fick en fortsättning på söndagen. I samband med matchen Elfsborg-Helsingborg var c:a 200 ungdomsledare samlade för ett seminarium under mottot ”Västgötafotbollen – för alla överallt”. Seminariet innehöll två miniföreläsningar om värderingar och om arbetet mot rasism i fotbollen. Det budskap som deltagarna fick med sig hem var att alla ledare måste vara budbärare av fotbollens värderingar och föra ut dem till barn och ungdomar.

Tyvärr fick seminariedeltagarna en tydlig illustration under den efterföljande matchen på att inte alla inom fotbollen följer våra värderingar. Ett stort antal maskerade personer på Helsingborgs läktare (jag vägrar att kalla dem supportrar) ägnade sig under en stor det av matchen att tända eldar och därmed orsaka eldsvådor (ordet eldsvåda betyder ’eld som kan förorsaka skada’) bland sina medåskådare. Särskilt besvärande blev det i början av andra halvlek då eldandet åtföljdes av en otäck rök som lade sig över stora delar av Borås Arena. Domaren tvingades avbryta matchen i c:a 10 minuter tills röken hade blåst bort. När matchen återupptogs hade röken knappt skingrats runt Stuhr Ellegaards mål innan Helsingborg slog in kvitteringsmålet. Jag påstår inte att spelavbrottet och röken bidrog till baklängesmålet för Elfsborg. Det är inte det jag vänder mig mot utan jag vänder mig mot att ett par Helsingborgsspelare efter målet sprang fram till den publik som just hade orsakat eldsvådor och rök och lät sig hyllas. Även efter matchen var flera Helsingborgsspelare framme och tackade de s.k. supportrarna. Ett sådant beteende bidrar naturligtvis till att det är oerhört svårt att komma till rätta med människors benägenhet och lust att ställa till eldsvådor på fotbollsläktarna.

Annonser
1 comment
  1. Arne Lambert said:

    Bra beskrivning av nuläget och som jag ser det ungefär som för 15-20 år sedan, samma frågor. För att travestera en norrländsk kanslichef ”A never anding story”!

    Vidare är det förvånade att det inte går att gripa de maskerade idioterna och lagföra dem? Vem om inte polisen ska göra det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: